En serie med 24 bilder och texter av Alexander Chekmenev av människor som uthärdar belägringen av Ukrainas huvudstad. Under veckorna efter att president Putin beordrade invasionen av Ukraina blev huvudstaden Kiev en förvandlad stad. En stor del av befolkningen evakuerades. Nya militära förband samlades och tog till vapen. Spontant socialt stöd – fältkök, hjälpstationer, bombskydd, evakueringskonvojer – växte fram till funktionella former. Staden utstod oregelbundet bombardemang hela tiden. Denna förändrade gatubild blev den oroliga miljö Alexander Chekmenevs verkade i, som ukrainsk dokumentärfotograf som sedan 1990-talet visuellt har beskrivit sitt lands postsovjetiska liv.

Liksom många av sina medborgare tog Chekmenev, som är 52, först hand om sin familj och såg till att hans tonårsdotter kom i säkerhet i Slovakien. Han valde själv att vara kvar. I ett klimat av urskillningslösa attacker, en omständighet där vem som helst kan komma att skadas slumpmässigt när som helst, kände han att han var tvungen att arbeta, och gav sig ut på uppdrag för The New York Times Magazine för att hitta dem som stannade kvar.

Med en Pentax-kamera i mellanformat träffade han några människor efter överenskommelse och närmade sig andra när de gick på gatan, sökande sina nya roller eller ihopkurade i härbärgen. Chekmenev tog också med sig sin professionella ideologi – hans övertygelse om att vanliga människor är värda personlig värdighet och konstnärlig uppmärksamhet, oavsett geopolitisk tid. ”För mig har det främsta alltid varit människan”, säger han, ”landet består av människor, och jag vill upphöja och respektera var och en av dem.”